Idag blev jag rejält osams med en person. Jag sa en del riktigt elaka saker! Hon blev lessen, det märkte jag ju.
Men ändå ångrar jag mig inte ett dugg! Kanske är det för att jag fortfarande är arg och upprörd över hennes klavertramp. Jag kunde absolut hanterat situationen bättre, men det var liksom sista droppen...., och viss mäniskor tycks inte förstå vänlighet, utan de behöver skakas om rejält innan poletten trillar ner!
Visst borde jag be om ursäkt...men det tar emot rejält, om inte hon gör det först!!!
Jag får väl sova på saken!!
Uppdatering: Jo, jag bad om ursäkt för de hårda orden, men höll fast vid min ståndpunkt. Jag hade faktiskt förväntat mig en ursäkt även från motpartens sida, men den uteblev.....
2 kommentarer:
Jobbigt...
Kan du inte be om ursäkt och säga att det blev en del hemska ord men också förklara att det var befogat? Hon hade ju klaverat in och du måste visa vad du känner.
Jag är ofta alldeles för mesig och sväljer och tar emot en massa skit så jag tycker det var modigt av dig att ryta till.
Svårt att säga så mycket utan att känna till mer, men jag måste också säga att det var modigt att ryta till :)
Skicka en kommentar