Kvällsfriden ville inte riktigt infinna sig.....Någon spelade outhärdligt högt och omusikaliskt på någon form av elorgel eller nåt, för jäkligt lät det iallfall, och samma takter om och om igen blandades med plötsliga brööl som väl skulle föreställa sång. (Jag har absolut inget emot att folk spelar musik en vacker sommarkväll, men det här kunde driva vem som helat till vansinne)
Efter ett antal timmars oljud såg jag att flera grannar också var ute och såg sig omkring och försökte förstå vart det kom ifrån.
Då fick tant Jenny nog!! Hoppade i mysbyxor och foppatofflor (Tyckte det var lite mer klädsamt än morgonrocken jag hade på mig) stegade ut på gatan och lokaliserade olåten.
Klampade fram till huset och bakande för fulla muggar på dörren, ivrigt påhejjad av flertalet grannar på sina balkonger.
"Skulle ni kunna dämpa er lite, det låter för jävligt!!??"
"Öhh..ja visst, förlåt"
Sen har det varit tyst!!!!
1 kommentar:
Den där typen tyckte säkert att han spelade jättefint och så kom du och klagade. Helt knäckt nu. :)
Skicka en kommentar